Vad orsakar otrohet?

[Rosencreuz]

(är på skrivhumör ikväll)
Otrohet är vanligare än man tror. Både Hite Shere, Alfred Kinsey och andra konstaterade att i alla par som varit ihop mer än 25 år har ca 65% haft inslag av otrohet. Frank Pittman konstaterade att över 85% av alla skilsmässor är en följd av otrohet. Det behöver inte betyda att den andra parten vet om det ens. Det kan ha varit en enda gång och orsakat kval hos den som var otrogen, eller det kan ha varit flera gånger eller stående otrohet. Kvinnor var oftare otrogna, men oftare genom fristående utsvävningar - typ 'tillfället gör tjuven'. Män var ur det perspektivet aningen mindre otrogna men hade istället längre epoker av överlagd otrohet.

Otrohet, som jag förstår det, vilar oftast på psykiska och känslomässiga förhållanden, men väldigt sällan biologiska. Ofta verkar det ha med förutbestämda förhoppningar att göra, svårigheter i att anpassa sig till vad relationen är för något, eller har blivit för något. Alla vi människor har en nästan omedveten förhoppning att livet ska upplevas på ett visst sätt, och om det inte gör det så upplever vi det som fel, eller så trivs vi inte i det. Det är ofta när dessa förhoppningar, som vi alla bär med oss, inte infriar sig och vi inte vet hur vi ska lösa det eller inte känner oss manade att ta itu med det, som otroheten blir ett uppbrott ur det gamla och ett steg närmare hur vi egentligen vill känna oss.

Otrohet kan bero på att man kan vara kär och tänd på flera personer på samma gång. Det kan även vara tillfället som framkallar lusten, att man för tillfället upplever en lika stark eller starkare dragning till en annan person än för sin fasta partner, för att efteråt återvända till känslan av hel kärlek till partner när den tillfälliga är borta. Det kan vara för att kärleken är på väg att dö ut i en relation för att den inte närs, och man vill inte bryta upp men ändå inte vara kvar i relationen som den ser ut. Den kan finnas rädsla och osäkerhet med i bakgrunden, att inte våga avvisa en annans närmanden av rädsla för att bli avskydd av denne. Det kan även vara en rädsla för att komma för nära partnern och därmed göra sig sårbar ifall denne avvisar en.

Ibland hamnar par som upplever otrohet en slags låsning där den ena parten vill "slå bort" att partnern är otrogen. Det är för obehagligt, för jobbigt att ens tänka på, och den otrogne parten känner på sig hur läget är och söker tröst eller lindring - som den fasta partnern givetvis inte längre kan erbjuda. Det finns par som levt så i decennier.

Människor som i barndomen inte fick tillräcklig kontakt och bekräftelse av det motsatta könet – flickor som växt upp utan pappa/mansgestalt i hemmet, och pojkar som växt upp utan mamma/kvinnogestalt i hemmet (eller upplevde sig avskydda av mamman/pappan) – är generellt de som oftast är benägna för otrohet långt in i vuxenlivet.

Det s.k. casanovakomplexet hos män (män med sexuell beroendeproblematik) är väl känt för att skapas av en frånvarande eller kallsinnig far och en mor som aldrig kunde ’släppa in’ sonen. Pojken börjar då försöka kontrollera sina föräldrar för få dem att visa deras kärlek och i vuxen ålder gör han detsamma mot kvinnor (moders-substitut). Han blir ett sexuellt beroende rovdjur, som extremt skickligt manipulerar och charmerar henne så hon åtrår honom intensivt och lidelsefullt. Han älskar dem med en gränslös bravur som få kvinnor får uppleva, medan han själv inte tillåter sig själv att njuta (han ska få henne att njuta, så hon älskar honom mer). Efter 3-4 gånger med sex, så känner han sig inte alls så uppfylld som han behöver få bli (som en pojke behöver bli av sin mor) och han börjar då tvärt att se henne med avsmak, kan beskylla henne för allsköns obetydligheter och lämna henne tvärt, med vaga och förvirrande ursäkter som grund och utan minsta samvetskval. Han återvänder in i sin bedrövelse över sin ”otillräcklighet” och försöker snart med en annan kvinna, bara för att uppleva samma sak där.

Otrogna saknar eller har nedsatt empati och respekt för sinna partners plus dålig självinsikt och därmed tillhörande självinitgritet vissa kan inte helt enkelt älska en person med respekt.
Många otrogna bedrar ochså sig själva genom att lögnaktigt övertyga sig själva om att dem faktist inte är falska personlighter i sitt vardagliga förhållande med sinna bedragna partners och förbilligade och nedljugda förhållande dem har med dessa.

[AxxeL]

Jag förstår över huvud taget inte varför folk har otrohet som hobby.
Ska man vara otrogen ska det vara på bådas villkor, i en seriös relation gör man bara inte så, i så fall berättar man det för partnern innan. *tycker jag*

Orsaken till ett vidrigt elaka beteendet som otrohet är känslomässig och empatisk omognad och barnslig egoism.