Gulliga sms = otrohet?

Jag är en sån kvinna som har fått och skickat säkert flera hundra SMS, samt talat i timmar i telefon med någon annans man. Det hela tog slut för några månader sedan då hans fru läste hans SMS. Det tog hus i helvete och vi bröt tvärt. Vår mening var inte att vare sig såra eller låta det gå längre, men självklart med facit i hand ver det precis vad vi gjorde.
Det hela började med en konferens, vi jobbar inom samma branch och efter kvällens middag blev vi sittande och prata. Och vi pratade och pratade hela natten tills klockan var 6. Ingenting hände förutom en lång kram och "godnatt"..kl 08.00 fortsatte konferensen och trots den bristfäldiga sömnen kände jag mig väldig uppåt.
Vi hamnade brevid varandra på väg hem och fortsatte prata, vi var väldig öppna med varandra och båda erkände att det fanns en attraktion. Vi är båda var gifta sedan många år med barn i tonåren och har inga önskningar om att förstöra det vi har. Likaväl fans det en otrolig stärk samhörighet mellan oss och vi kände att vi båda ville hålla kontakten. Under de tre månader som vi höll kontakten träffades vi bara fysiskt 10-12 gånger, några jobbrelaterade men andra privata, där vi träffades för att äta lunch eller ta en promenad. Aldrig på kvällstid.
Jag berättade för min man om att jag hade träffat en annan och hur jag kände att jag hade mycket gemensamt med den andra, men att det inte påverkade hur vår relation var. Vi pratade ut om det och min man och jag litar på varandra så jag fortsatte att träffa den andra i bland, men aldrig i smyg.
Nog vet min man inte allt om hur många SMS och telefonsamtal det blev, inte hellre vad som skrevs, men han frågade hellre inte. Jag var väldig nogrann med att precisera att det inte på något sätt kunde bli något mer en vänskap överför den andra. Var försiktig med att skriva sådant som kunde tolkas på fel sätt.
Det kunde ha fungerat... i en bättre värld kunnde det kanske ha fungerat. För det den andra gav mig av komplimanger och uppmuntran var på et helt annat sätt än min man genom 20 år. De var på något positivt sätt motsatser.
Men den andra var inte like öppen gentemot sin fru och när han efter någon månad eller så berättade att han kunde tänka sig lämna sin fru till fördel för mig, hade jag bara gått med på det. Då borde jag satt stopp.
Men så enkelt var det inte. Jag njöt av hans uppvaktning och fast vi pratade om at det bästa snällaste och skysstaste jag kunne göra var att be honom att avsluta kontakten med mig, så blev det inte så.
Man tänker inte klart, jag var kär själv det ser jag nu. Den som njöt godt av relationen var jag och min man. Jag var glad och positiv, kännde mig åtråvärd och det gjorde att jag njöt ännu mera av samvaron med min man.
Förlorarna blev den andra och främst hans fru som kände sig grymt sviken.
Och jag förstår det, nu ser jag det, jag skulle mördat om min man hade skickat slika SMS till ngn annan som de jag fick. Men då är man närblind. Kärlek gör blind, ingen ursäkt, men så var det nog. Inga konsekvenser bara rosenröda tankar, och fast inget kyss utdelats så blev ändå någon sårad.
Borde jag vetat bättre.. ABSOLUT, men jag bär ännu med mig de band vi har och kommer gömma dem djupt inom mig, men kommer inte att kontakta honom igen förutom när vi träffas via jobbet. Och då profesionellt.
Vi hade ett sista samtal där han berättade vad som hänt, han var förkrossad, men ville ändå stå för det som hänt och vara så ärlig han kunde mot sin fru. Jag önskade lycka till och ba honom släga allt han har som kan påminna om mig. Vi enades om att inte ses eller talas vid privat.
Min man sa att jag fick skylla mig själv eftersom jag var del i deras konflikt. Han har som valigt rätt..
Det fins ingen sensmoral i detta, jag ville bara berätta min historia som jag nu efter några månader fått lite distans till. Vi har inte haft kontakt privat och vikommer inte ha det.
Jag och det vill nog han också, att han skall svara ärligt om hon frågar om vi har hörts av.
Hur det går med dem vet jag inte. Vi har inga gemensamma nära vänner.
SMS är kanske inte otrogenhet tycker många, men det kan få väl så tråkiga konsekvenser.

[gonzo]

Jag vet att min fru tyckte det var spännande även om det inte var någon fysisk kontakt mellan dom, i alla fall inte vad jag vet. Men som du skriver att du fick en form av uppskattning som du inte fick hemma, så måste hon också ha kännt. Hennes uppfattning är fortfarande att det inte var något. Jag har frågat henne upprepade gånger varför hon fortsatte att besvara hans SMS om den nu var så att hon inte kände sig bekväm med det (det var i alla fall vad hon sa till mig). Men det har jag inte riktigt fått något bra svar på. Vid ett tillfälle var det hon som tog initiativ att messa honom efter en kväll ute med jobbet och han var inte sen att svara med att han längtade så tills måndag då han fick träffa henne igen. Detta har hon inte heller någon förklaring till. Han själv menade att det bara var på skoj när jag konfronterade honom (det sken igenom ganska bra vad han egentligen menade). Jag bad honom i alla fall att lämna min fru ifred och det verkar som om han förstått vinken. Nu vet jag att det finns en kvinna som vat hur jag känner det och det känns ganska bra!!! Vi får se vart det leder!!!!!