Går det att förlåta Otrohet?

Varit tillsammans med en tös i snart ett år, vi hade varit ute och festat och en utav hennes äldre vänner hängde med hem. Han är en riktig gris, och jag fick en olustig känsla i kroppen och tänkte då kolla min tjejs tillit. Jag låtsades somna i sovrummet, och tjejen kysste godnatt och gick sedan ut i vardagsrummet bredvid. Strax därefter hör jag hur de kysser varandra, en obehaglig känsla fylldes inom mig så jag reste mig upp i sängen. De slutade kyssas, hörde sedan hennes vän säga "sover han?" och sedan hörde jag hur de fortsatte kyssas. Stormade då ut från sovrummet och möttes av två skyldiga blickar.....

Jag älskar den här tjejen och hyser inget agg mot henne men är så grymt besviken, det gör så ont inombords. Gråtit så kraftigt och våldsamt att jag fått ont i bröstet, samtidigt som jag är grymt besviken på henne så känner jag mig själv skyldig som inte ingrep tidigare.

Hur som helst, finns det något sätt att komma över en otrohet som denna? har gråtit i flera dagarna nu och känner att flera dagar av tårar är att vänta men sen efter det... blir det bättre? har någon varit med om liknande situationer? hur slutade det?

Vet varken in eller ut, känner mig helt tom och förstörd. Trodde löjligt som det låter att det här var kvinnan i mitt liv, trodde på att det skulle vara hon och jag för all framtid.

Har svårt att sova nu och spekulera som bara den, men läste om en annan man som varit med om en betydligt värre otrohet men i det stycket finns saker jag känner igen.

"Han lyckades genom smicker och manipulation bryta ner hennes "nej, jag vill inte" och spärrar under lång tid genom oskyldiga smekningar och smicker som sedemera övergick i betydligt mer perverst beteénde från hans sida. Då var hon så indragen att hennes upphetsning triggades av hans smicker och han kunde hålla på eftersom "han är ju som han är". VARJE gång hon sa nej bröt han ner det och fick henne att förstå att "om du bara tar på mig en kort stund när jag gör det här så är det över sen".

Vad som fick mig att känna igen mig i texten och vad tjejen berättat för mig, var just det där "han är ju som han är". Usch....

Tja!
Tror de e olika för olika, men kan bara utgå från mina erfarenheter. Mitt ex var likadant, upptäckte också att hon hånglat med en annan men tänkte att det händer inte igen (vilket hon också lovade) Istället trappades det upp, och hon betedde sig som singel när jag inte var med. Så nu vet jag att om jag hittar någon tjej som beter sig likadant åker hon ut genom dörren första gången - men som sagt var endast vad jag tkr :P

[Oggelit0]

om hon verkligen ångrar sej å visar det å du vill ha henne kvar så borde de gå. Personligen hade jag haft väldigt svårt att lite på tjejen igen. MEn vill man så går de nog. Hon får helt enkelt bara fatta att du har svårt att lita på henne i liknande situationer igen å så får hon anpassa sej efter de. Hon kan ju i vilket fall som helst inte ställa nåra krav på dej för de e ju hon som gjort fel!

[Milla]

Jag tycker inte det går att förlåta otrohet för jag har själv blivit bedragen av en föradetta kille och jag fick reda på det genom hans bästa kompis som inte kunde tiga om det efter som han tyckte synd om mig och jag blev ju givetvis djupt sårad så när han äntligen kom hem så stälde jag frågan rätt om han var otrogen men han nekade ju så jag blev ju vansinnig och skrek åt han att du är ju otogen ditt jävla svin för det har din kompis berättat och då erkände han så jag så åt han att han kunde ta sina saker och gå men så lätt blev jg inte av med han men det är en annan historia

Jo det är riktigt klurigt, jag känner ju att mina känslor för tjejen har sjunkit och då blir jag lite rädd för hur det här kommer att utveckla sig. Har så svårt för hur man kan vara otrogen, jag menar var nyligen själv ute med ett gäng vänner och självklart så dyker det upp en tös som stöter på mig.. men jag tar inte "tillfället i akt" och då vart jag ändå riktigt riktigt berusad. Alla kanske inte har den karaktären men då jag befinner mig i en sådan situation och jag tar ändå avstånd så tycker jag ändå på något vis att alla borde ju kunna göra det. Klurigt, vi har väl sagt att vi ska fortsätta och se hur det går men känner ändå en slags svårighet inför framtiden.