Finns den riktiga, äkta kärleken ?

[mysare]

Finns den riktiga, äkta kärleken ?
Jag menar livslång kärlek mellan man och kvinna.
Kanske i ytterst sällsynta fall.
Finns trohet ? Svar nej.
Riktig trohet mellan däggdjur finns inte anser jag. Människan är ju ett däggdjur.

Kvinna - tänk dig att din man är på en affärsresa tex.
Bor på ett fint hotell. Tar några drinkar. Äter hummer och dansar några danser med unga sköna damer.
På väg upp till rummet efter dansen kommer en snygg tjej fram till honom. Hon bjuder ut sig. Dom hade dansat tidigare - och då hade hon tänt på honom - hon gnider sig mot honom och viskar: Älskling - får jag följa dig in på ditt rum en stund ? Hon har alltså raggat upp din kille.
Jag lovar - den killen som nekar ett sånt tillfälle - den killen finns bara i din fantasi. Inte i verkligheten.

Man - din kvinna ska åka på semester med några väninnor till Spanien. Du är hemma. Du litar på din henne. Hon skulle aldrig bedra mig tänker du.
HA säger jag. Hon ligger förmodligen på rygg och älskar med en mörkhårig spanjor med större dolme än din.
Detta är den krassa verkligheten. Tyvärr.

Den enda riktiga kärleken finns mellan mor och hennes barn.

[Rosencreuz]

Ursprungligen postat av mysare

Jag lovar - den killen som nekar ett sånt tillfälle - den killen finns bara i din fantasi. Inte i verkligheten.

Bullshit. Här finns en sån kille. Jag väljer själv med vem och när jag ska porra, och lovar jag någon trohet så håller jag det. Finns massvis med såna killar och tjejer, människor med lite innanför pannbenet, och som förstår de logiska följderna, och vet att det är man själv som far mest illa av att bryta sin egen övertygelse och karaktär. Låter som du dömer hela världen efter vad du är van vid och sett i din närmiljö.

Det låter som du tycker dig ha insett något, sett igenom något, som gör att du känner dig lurad och förbittrad, och vill ta andra igenom smärtan att "se igenom en illusion" som du nu tycker dig göra.

Livslång kärlek finns i allra högsta grad. Visst är vi organismer med böjelser och drag, men vi har även ett medvetande och möjligheten att välja bort dragningar, till fördel för det stora perspektivet, genom att tänka igenom vad det vi gör innebär för oss i det långa loppet. Människor som bara följer känsla, och inte tänker, dom är däremot oftare otrogna.

Kärlek är inte livslång redan när man finner den. Man GÖR den livslång, på egen hand, genom sina egna val. Man väljer att lova varandra trohet, man väljer att hålla den - på samma sätt som man väljer otrohet. I årtusenden har såväl själaforskare som äldre par vittnat om att en livslång tvåsamhet är troligen den högsta trygghet och värme som livet kan erbjuda. Men att göra det möjligt, det innebär att man måste välja bort allt svirande.

[mysare]

Fint skrivet. Men jag tror dig inte till fullo.
Såg ett program om småfåglar på TV. Minns inte vilka - men det var en art där honan och hanen skulle turas on att ruva äggen.
När hanen skulle ruva - så hann han over till honan i boet bredvid . .
Och han hann tillbaka "hem" innan honan kom.
Tror det är så i naturen. OBS tror.

[AxxeL]

Jag håller med er båda... tror väldigt mycket det är en generationsfråga, och att det har blivit mer vanligare och vanligare att vara mer rörlig i relationerna.

Riktig kärlek det är när man verkligen kan hålla fast vid personen hur länge som helst (tillit). Att kunna se allt det goda igenom personens alla dåliga sidor, att kunna hantera att man bråkar och att kunna 'läka' när man haft en djup en konflikt.
Och det är inte vanligt idag, särskillt inte här i Sverige där ett gigantiskt antal av populationen är singlar och ensamstående. Det är väldigt synd tycker jag att det ska vara så, mycket av att just den 'romantiska' bilden har nästan helt suddats ut. Men jag tycker också synd om dom som är singlar/ensamstående och inte vågar gå in i en relation, inte vågar att vara kär.

Bättre att leva ett liv där personen kan vara ärlig mott sig själv och mott andra än att leva i ett fast förhållande där personen förnedrar förbliligar och förljuger situationen för sin egen partner som tror det bästa om den falska personen och personlighten med med någon annan.
Singelliv eller ensamstående är då ett bättre val äkta kärlek baserar på respekt och empati och självinsikt i relation till sin partner och vissa har svårt att vissa detta för andra eller sin partner.

[Milla]

Prata för dig själv för jag skulle aldrig kunna vara otrogen mot min kille och inte låsas som nått har hänt när jag kommer hem

[Mr M]

Jag tror nog att den riktiga äkta kärleken finns där.

Själv kan jag inte ens tänka tanken att vara otrogen mot min fru.

[mysare]

Ursprungligen postat av AxxeL

Jag håller med er båda... tror väldigt mycket det är en generationsfråga, och att det har blivit mer vanligare och vanligare att vara mer rörlig i relationerna.

Riktig kärlek det är när man verkligen kan hålla fast vid personen hur länge som helst (tillit). Att kunna se allt det goda igenom personens alla dåliga sidor, att kunna hantera att man bråkar och att kunna 'läka' när man haft en djup en konflikt.
Och det är inte vanligt idag, särskillt inte här i Sverige där ett gigantiskt antal av populationen är singlar och ensamstående. Det är väldigt synd tycker jag att det ska vara så, mycket av att just den 'romantiska' bilden har nästan helt suddats ut. Men jag tycker också synd om dom som är singlar/ensamstående och inte vågar gå in i en relation, inte vågar att vara kär.

Jag är livrädd för att bli kär. Det finns inget värre. (Och inget härligare) . .
Kär blir jag väldigt lätt . Men sen tar det slut . .
Då börjar "Helvetet".
Var är hon ? Vad gör hon ?
Jag ligger sömnlös natt efter natt . .
Om jag inte hade blivit kär hade jag sluppit denna självtortyr . .

[mysare]

[quote=Gäst;5878]Bättre att leva ett liv där personen kan vara ärlig mott sig själv och mott andra än att leva i ett fast förhållande där personen förnedrar förbliligar och förljuger situationen för sin egen partner som tror det bästa om den falska personen och personlighten med med någon annan.
Singelliv eller ensamstående är då ett bättre val äkta kärlek baserar på respekt och empati och självinsikt i relation till sin partner och vissa har svårt att vissa detta för andra eller sin partner.[/QUOTE[/b]

Bra talat ! !

[Draken]

Äkta kärlek finns. Och är man riktigt kär så är otrohet fullständigt uteslutet.

Dock är äkta kärlek i förhållanden extremt ovanligt. När jag pluggade statistik så hade vi ett case som byggde på forskningsresultat om kärlek. Sannolikheten är större att man blir ihjälsparkad av en häst, än att två personer förälskar sig i varandra. I alla fall om man betraktar kärlek som en obetingad sannolikhet. Dvs att man gör antagandet att sannolikheten för att du ska bli kär i en person inte ökar bara därför att personen blivit kär i dig.

Jag tror att förhållanden är vanliga, där den ena parten är genuint kär, men den andra mest är nöjd med att bli älskad och inte har samma starka känslor tillbaka. Jag tror alltså att äkta kärlek är vanligt. Mellan att förhållanden som bygger på äkta bilateral kärlek är extremt ovanliga. De flesta tvingas därför välja om de vill älska, eller bli älskade. Otrohet blir naturligtvis en effekt av att äkta bilateral kärlek är i det närmaste en statistik omöjlighet.