Är otrogen och vill inte sluta

Jag är en gift tvåbarnsmor som hamnat i ett riktigt dilemma. Jag älskar min man men kan ändå inte låta bli att vara otrogen. Jag har två älskare som vet att jag är gift och att jag inte har för avsikt att ändra på den saken. Dessa två känner inte heller till varandra. Förutom dessa två som jag träffar 1-2 ggr i månaden så händer det ofta att jag har tillfälliga kontakter på hotell etc när jag är ute och reser.

Det skrämmer mig att jag inte har dåligt samvete.

Självklart har jag funderat mycket på varför jag gör som jag gör. Svaret på det är att jag söker bekräftelse. Jag har tidigare varit väldigt trogen min man och aldrig varit öppen för något flirtande. Nu har jag fått smak på att bli uppvaktad och eftertraktad. Jag tror att jag omedvetet sänder ut signaler som gör att männen vågar ta kontakt och det blir liksom en ond cirkel.

Jag har alltid fått kärlek och ömhet av min man men jag känner inte samma spänning och ren kåthet när jag är med honom som när jag är med andra män. Dessutom har dessa erotiska möten lett till att jag nästan alltid går omkring och är lite småsugen.

Det jag är mest orolig för att det skall uppdagas och att jag sårar min familj.

Vet innerst inne att det är fel men kan ändå inte sluta just för att jag inte vill.

Du kan inte båda ha och äta kakan. Antingen lever du i ett förhållande och är trogen eller så skiljer du dig och har tillfälliga sexuella kontakter. Mellanvägen är om du berättar för din man och ni kommer överens om ett öppet förhållande. Dvs att både du och han får träffa andra att ha sex med. Om du nu ska vara otrogen så skydda dig med kondom. Även om risken är liten så kanske det inte är så tror jag inte din man skulle uppskatta om han fick hiv genom dina otrohetsaffärer.

Mår riktigt dåligt över när man tänker på hur du lurar din stackars man så, när ni både vart trogna tillvarandras kärlek. Har folk inte mer moral i kroppan att iaf vara ärlig till den man älskat eller nu älskar.

Tycker det är hemskt hur en del mäniskor kan vara så själviska, tycker själv du ska berätta, antagligen lämmnar han dig, men låt inte han lurars, han kanske kan finna lyckan med någon annan, tänk på hans liv och bästa ochså inte bara dit.

Förstår dig fullständigt, jag är inte gift men har en sambo som jag varit tillsammans med de senaste fem åren. Jag älskar honom men känner mig inte vacker eller bekräftad längre så jag dras till tillfälliga relationer. De verkar spännande och man får vara bekräftad på nytt igen.

Dock skulle jag aldrig kunna göra något sådant mot min underbare sambo. Du borde nog lyssna på föregående talare lite för det du gör är fruktansvärt själviskt. Särskillt mot dina barn, de kommer bli de som lider mest när det kommer ut och hela tryggheten i deras familj försvinner. Tänk dig in i deras situation och hur den kommer bli, du har verkligen ingen rätt att förstöra något för dem bara för att du vill ha sex.

Jag är 20, förmodligen aningen yngre än dig och till och med jag har fattat att det inte är värt det. Det är vell mest en fråga om vem du älskar mest och inse att vad du gör är något äckligt som bara kommer förstöra relationen. Vill du verkligen göra det mot din man och dina barn? Känns det inte som att du lever med en massa skuld nu? jag vat att du antagligen kan leva med den i utbyte mot bekräftelse, men det är som sagt bara jäkla själviskt.

Men du vill nog mest bara ha någon kuratorgrej genom att skriva här och kommer antagligen lyssna noll på vad jag säger, du borde nog tänka en gång till på vad du gör mot andra dock. Jag vet hur det är att få bekräftelse igen efter att man svälter på det men det är inte äkta och inte värt det. Bekräftelse är fruktansvärt lätt att fiska om man kommer på hur och jättelätt att bli beroende av men man klarar sig jättefint utan den. Med kärlek och sina barns välmående är det en helt annan sak, det vill du inte offra.

Tycker inte du ska ha dåligt samvete, iaf inte gentemot dina barn. De har ärvt en del av dina gener, och kommer med stor sannolikhet att bete sig likadant mot sina respektive när de själva uppnått vuxenålder. Samma sak var det nog med dina föräldrar, också de var otrogna. Du och ditt beteende utgör bara en naturlig del av det som vi kallar för giftermål och som numer, i grunden, är en överspelad företeelse. Den samverkan mellan två individer som giftermålet är, har inte längre någon legitimitet, såsom det hade förr i tiden, då just giftermålet var ett sätt för olika släkter att bibehålla någon form av kontroll över den egna familjens lyckosamhet. I dagens ultraindividualistiska samhälle har denna familjesituation spelat ut sin roll, varför sådana val som du visar prov på, dvs. otrohet, är ytterst vanligt förekommande. Varför ha ångest över det? Vi är inne i en ny tid, och de som hänger kvar vid gamla föreställningar har tyvärr en hel del att förlora. Detta vill säga, din man, som förmodligen inbillar sig vara kär i dig, och som alldeles säkerligen skulle gå in i väggen om han fick nys om dina affärer.

Ursprungligen postat av Oregistrerade

Tycker inte du ska ha dåligt samvete, iaf inte gentemot dina barn. De har ärvt en del av dina gener, och kommer med stor sannolikhet att bete sig likadant mot sina respektive när de själva uppnått vuxenålder. Samma sak var det nog med dina föräldrar, också de var otrogna. Du och ditt beteende utgör bara en naturlig del av det som vi kallar för giftermål och som numer, i grunden, är en överspelad företeelse. Den samverkan mellan två individer som giftermålet är, har inte längre någon legitimitet, såsom det hade förr i tiden, då just giftermålet var ett sätt för olika släkter att bibehålla någon form av kontroll över den egna familjens lyckosamhet. I dagens ultraindividualistiska samhälle har denna familjesituation spelat ut sin roll, varför sådana val som du visar prov på, dvs. otrohet, är ytterst vanligt förekommande. Varför ha ångest över det? Vi är inne i en ny tid, och de som hänger kvar vid gamla föreställningar har tyvärr en hel del att förlora. Detta vill säga, din man, som förmodligen inbillar sig vara kär i dig, och som alldeles säkerligen skulle gå in i väggen om han fick nys om dina affärer.

Jag håller med dig i allt som du skriver. Men läser man det du skriver mellan raderna så verkar du ganska bitter över det?

Det är väl så det är. Jag tror det är mycket svårt att kräva att ens partner skall vara trogen under ens hela relation. Det går upp och det går ner. Det svåra är hur man skall hantera otroheten. Skall man vara öppen och ärlig mot sin partner och berätta eller skall man låta det som inte är känt förbli okänt. Jag har själv prövat båda varianterna - i samma relation. Första gången berättade öppet och det tumlade om i förhållandet en del men gav också förhållandet en nyttig "genomkörare". Vi kom ut mycket tightare efter det. Under den perioden så hade vi nog också det bästa sexet vi någonsin haft. Skall också säga att orsaken till att jag var ute på andra marker var dels naturligtvis spänningen och bekräftelsen men också att jag vill ha sex så oerhört mycket mer än min partner.

Senare otrohetsaffärer har jag inte sagt något om och det har också blivit mer sexinriktat jämfört med första gången. Det blev också så att när väl den första spärren var bruten så var det lättare att göra det igen. Trivs ganska bra med att ha lite extrasex då och då.

Hoppas att du kommer hem en dag och hittar din man i sangen med en annan kvinna. Skulle vara kul att sitta i ditt huvud och kanna vad du kanner da nar du ser hans k*k aka in och ut i denna kvinna. Formodligen kommer du att kanna, sorg, fortvivlan over detta vilket ar sjukt.. med tanke pa hur du behandlar honom. Gor dig/honom sjalv en tjanst och lamna detta forhallandet, du har ingen karlek/respekt (eller kanske glomt vad det ar) till honom langre vilket gor dig till ett sjukt svin!!

Hej är själv gift kvinna 44 har två barn är dagisfröken sen två år tillbaka har jag sexuelt förhålande med min chef vi har hålt på i två år han är äldre än jag änkeman jag trivs bra med honom i sängen tycker om att bjuda ut mig för honom vi sköter det snygt ingen mistänker någotmin man jobbar i norge och är bara hemma var 14 dar.KRAM HELENA

en sak jag blir så otroligt nyfiken på är varför vissa sitter inne på forum som handlar om otrohet om ni nu inte gillar när folk är otrogna. Är det endast för att Ni ska få döma och skälla ut någon och få dom att känna sig mer mindre än vad dom antagligen redan känner?
Tramsigt tycker jag... Där finns ju en anledning till att man är otrogen.. men kanske bara inte listat ut det än..
Ni som inte gillar otrogna människor ger er i väg från denna sida...