Dags att ta farväl

Hejsan!

Nu är det så här att jag har verkligen tröttnat på mitt liv, ingen familj, inga vänner, inget sex, inget kul, ingen kärlek överhuvudtaget. Funderar på att ta farväl av livet, men jag vågar inte hoppa framför tåget eller något liknande. Vill dö utan att känna smärta. Fattar inte hur jag har lyckats leva så här hittills. Allting går på en och samma rytm hela tiden.

Någon som har några bra förslag?

Har tänkt på att ta starka sömntabletter, men jag har bara 2 st, det räcker ju inte. Någon som vet hur/var man skaffar fram mediciner utan recept?

[ERG]

Hoppa inte framför tåget, och jollra inte med mediciner. Sådant orsakar tågförseningar, vårdköer, och oerhörda samhällskostnader. Risken är också stor att du hamnar i ett ytterligt jävligare läge genom att misslyckas och bli sittande med ett ännu värre liv. Du har det pissigt nu, men föreställ dig samma läge i rullstol med en påse på magen.

Mitt tips är att fundera på saken tills vinterdepressionen släpper och sedan återkomma med frågan igen. Tips nummer två är att nämna dina tankar för doktorn och sedan avlida av tristess från tvångsvården som följer.

Hur hamnade du i situationen från första början? Har du aldrig haft några vänner, eller har du tappat de du hade? Vad gäller kärlek så kanske du skulle prova lite dejtingsidor på nätet?

Istället för att ta livet av dig så tycker jag du ska försöka lösa ett problem i taget. Jag tror inte att man blir utan både vänner och kärlek utan anledning. Hitta orsaken och förändra sedan på det som gör att du lider.

Andra som vill ha medicin går till läkaren. Varför gör inte du det? Det känns som om det måste vara mycket enklare att få det utskrivet än att köpa det på svarta marknaden (om man inte redan från början umgås i kriminella kretsar dvs).

Ursprungligen postat av ERG

Hoppa inte framför tåget, och jollra inte med mediciner. Sådant orsakar tågförseningar, vårdköer, och oerhörda samhällskostnader. Risken är också stor att du hamnar i ett ytterligt jävligare läge genom att misslyckas och bli sittande med ett ännu värre liv. Du har det pissigt nu, men föreställ dig samma läge i rullstol med en påse på magen.

Mitt tips är att fundera på saken tills vinterdepressionen släpper och sedan återkomma med frågan igen. Tips nummer två är att nämna dina tankar för doktorn och sedan avlida av tristess från tvångsvården som följer.

Dina ord fick mig att le för en liten stund *ler*

Har funderat på saken nu är snart 6 år, men hittar ingen lösning. Det är bara ödet att jag ska leva så här.

Ursprungligen postat av Gäst

Hur hamnade du i situationen från första början? Har du aldrig haft några vänner, eller har du tappat de du hade? Vad gäller kärlek så kanske du skulle prova lite dejtingsidor på nätet?

Istället för att ta livet av dig så tycker jag du ska försöka lösa ett problem i taget. Jag tror inte att man blir utan både vänner och kärlek utan anledning. Hitta orsaken och förändra sedan på det som gör att du lider.

Andra som vill ha medicin går till läkaren. Varför gör inte du det? Det känns som om det måste vara mycket enklare att få det utskrivet än att köpa det på svarta marknaden (om man inte redan från början umgås i kriminella kretsar dvs).

Jag hamnade i den situationen sedan första stunden jag öppnade mina ögon mot världen. Har inte haft sådana vänner som jag kan umgås med. Jag är en väldigt blyg person som inte kan vara sant. Vågar inte ens prata i telefon det är så himla jobbigt. Det är väldigt komplicerat, kan inte förklara hur jag är och hur jag har det *suck* dåligt självförtroende är största problemet. Känner mig inte ens som en människa.

Ursprungligen postat av Gäst

Jag hamnade i den situationen sedan första stunden jag öppnade mina ögon mot världen. Har inte haft sådana vänner som jag kan umgås med. Jag är en väldigt blyg person som inte kan vara sant. Vågar inte ens prata i telefon det är så himla jobbigt. Det är väldigt komplicerat, kan inte förklara hur jag är och hur jag har det *suck* dåligt självförtroende är största problemet. Känner mig inte ens som en människa.

Det låter som ett klassiskt fall av social fobi. Har du haft någon kontakt med vården överhuvudtaget? Det svåra med social fobi brukar vara att den som lider av det inte vågar söka vård. Men prova att maila till vårdcentralen och fråga vad de tycker att du ska göra. Fråga om du kan få konsultation av en läkare via mail. Har du tur så så kanske du får något lugnande utskrivet och skickat till dig som gör att du vågar uppsöka vårdcentralen därefter. Det finns riktigt starka mediciner som tar bort både oro och ångest. Det är inte någon bra lösning i längden men kan fungera väldigt bra för att komma över den första tröskeln.

Svårt att ge några tips utan att veta vad du har provat. Du kanske redan har provat allt? Vad det handlar om är att ta små, små, små steg. Tycker du att det är läskigt att prata i telefon så börja med att ringa till fröken ur.

Ursprungligen postat av Gäst2

Det låter som ett klassiskt fall av social fobi. Har du haft någon kontakt med vården överhuvudtaget? Det svåra med social fobi brukar vara att den som lider av det inte vågar söka vård. Men prova att maila till vårdcentralen och fråga vad de tycker att du ska göra. Fråga om du kan få konsultation av en läkare via mail. Har du tur så så kanske du får något lugnande utskrivet och skickat till dig som gör att du vågar uppsöka vårdcentralen därefter. Det finns riktigt starka mediciner som tar bort både oro och ångest. Det är inte någon bra lösning i längden men kan fungera väldigt bra för att komma över den första tröskeln.

Svårt att ge några tips utan att veta vad du har provat. Du kanske redan har provat allt? Vad det handlar om är att ta små, små, små steg. Tycker du att det är läskigt att prata i telefon så börja med att ringa till fröken ur.

Nej, jag har inte haft någon kontakt med vården, har inte berättat om det för någon alls. Ni som läst/läser och kommer att läsa är de enda som vet.

Jag tror inte på sådana tabletter som kan få en att vara lugn och fin, eller finns det verkligen sådana? Hum, jag kanske borde prova några.

har inte provat något alls. Absolut ingenting. Det finns inget kvar att le åt i detta liv.

Jag tror jag har blivit galen. Jag börjat prata med min kudde *ler* Gud vad löjlig jag låter. Aja vad ska man göra liksom...

[ERG]

Ursprungligen postat av Gäst

Jag tror inte på sådana tabletter som kan få en att vara lugn och fin, eller finns det verkligen sådana? Hum, jag kanske borde prova några.

Mmm... Sådana där lyckopiller som kvällstidningarna brukade skriva om, SSRI t.ex., kan få folk löjligt lugna. Alla filmer känns ganska OK, och det blir ungefär lika underhållande att diska som att knulla. Eller tvärtom.

Gå till doktorn och få sådana. Nämn självmordstankarna!
Pillrena kan göra att allt känns jävligare tills hjärnan kalibrerat sig efter dem. Alltså behöver du övervakas under den tiden.
Sen ska du se att allt kan bli bättre. Du kommer att våga limma på brudar eftersom det är lika jobbigt som allt annat, och du kommer att kunna knulla hur länge som helst utan att komma. Osv.
Har du sedan lite framförhållning så kan du förbereda ett goare liv ordentligt så att du kan njuta på riktigt när du väl slutar med pillren.

Ursprungligen postat av ERG

Mmm... Sådana där lyckopiller som kvällstidningarna brukade skriva om, SSRI t.ex., kan få folk löjligt lugna. Alla filmer känns ganska OK, och det blir ungefär lika underhållande att diska som att knulla. Eller tvärtom.

Gå till doktorn och få sådana. Nämn självmordstankarna!
Pillrena kan göra att allt känns jävligare tills hjärnan kalibrerat sig efter dem. Alltså behöver du övervakas under den tiden.
Sen ska du se att allt kan bli bättre. Du kommer att våga limma på brudar eftersom det är lika jobbigt som allt annat, och du kommer att kunna knulla hur länge som helst utan att komma. Osv.
Har du sedan lite framförhållning så kan du förbereda ett goare liv ordentligt så att du kan njuta på riktigt när du väl slutar med pillren.

Jag vill att det ska kännas naturligt. Jag kommer att leva ett helt annat liv, helt annorlunda jämfört med mitt eget vilket jag verkligen inte vill. Tänk om andra tar reda på det jag gör! Killen är efterbliven säger dem, kanske, vet inte...

Tack föresten för att du/ni bryr dig/er.

Varför vissa har det så himla bra och vissa som jag har det alldeles för jävligt. *suck*

Trevlig helg på er alla glada och kära!

[Gustav]

Ursprungligen postat av Gäst

Jag vill att det ska kännas naturligt. Jag kommer att leva ett helt annat liv, helt annorlunda jämfört med mitt eget vilket jag verkligen inte vill.

Det är ganska tydligt att du inte trivs med ditt liv. Därför förvånar det mig när du skriver att du inte vill leva ett annorlunda liv. Vet du varför du motsätter dig förändring trots att du inte är nöjd med din situation?

Tänk om andra tar reda på det jag gör! Killen är efterbliven säger dem, kanske, vet inte...

Det där sista förstod jag inte. Vad är det som andra tar reda på? Förklara gärna.